Tjejfotbollen i IFK Simrishamn är på uppgång igen efter några år i malpåse. En starkt bidragande kraft till uppsvinget är eldsjälen och energiknippet Ingela Ekdahl Johansson. När hon startade upp den första träningen för ett par år sen dök endast tre tjejer upp – idag har föreningen knutit till sig ett 40-tal fotbollsintresserade tjejer.
2016 var Ingela Ekdahl Johansson tillsammans med Måns Lundberg ledare för ett gäng 8-åriga killar i IFK Simrishamn. Det saknades dock ett lag för deras båda döttrar som ville börja spela tjejfotboll.
Tre tjejer kom på första träningen
– Vi upplevde att det fanns ett intresse för fotboll bland många flickor men att det bara var ett fåtal som spelade i våra pojklag. Måns och jag hade båda döttrar som ville spela fotboll i flicklag. Vi ville ge flickor möjlighet att uppleva den glädje och gemenskap som vi vet att fotbollen kan ge. I april 2016 hade vi första träningen då tre förväntansfulla flickor kom. Veckan därpå kom det fem flickor och under hösten det året var det sjutton flickor i åldrarna 8-11 år som tränande en gång i veckan. Samma höst blev Izet Kaljic, dåvarande ungdomstränare i föreningen, en viktig del i laget, säger Ingela Ekdahl Johansson som osjälviskt även nämner Anders Palmér, Sara Strömberg, Tobias Eriksson, Bengt Sjödin och Morgan Ristmägi som viktiga för flickfotbollens utveckling i IFK Simrishamn.
Ingela har själv spelat fotboll under flera år och hennes engagemang för tjejfotbollen i Simrishamn har nu gett frukt. Idag har tjejgruppen vuxit till ett 40-tal flickor som är uppdelade i F8, F10 och F13. De två äldsta grupperna tränar två tillfällen per vecka och det yngsta gänget tränare en gång per vecka.
– Vi blir bara fler och fler, vilket känns fantastisk roligt. Föreningen fortsätter att satsa på flickorna och nästa år får det äldsta flicklaget en avlönad tränare i Tobias Eriksson (f.d. tränare för IFK Simrishamns a-lag). Tillsammans med Sara Strömberg kommer han att ge flickorna nya utmaningar i deras fotbollsutveckling. Jag kommer också att finnas med, som ledare, säger Ingela Ekdahl Johansson.
”Glädjen och gemenskapen ger mig enorm energi”
Framgångsfaktorn är såklart engagerade och trygga ledare som gör att barnen har roligt tillsammans med sina fotbollskompisar.
– Minnena från dessa år är många, allt från att se glädjen bland flickorna under en träning till alla resor till och från matcher och cuper i IFK-bussen. Då är det allsång och mycket skratt. Glädjen och gemenskapen bland flickorna ger mig en enorm energi. En energi som finns med mig alla eftermiddagar, kvällar och helger på fotbollsplanerna på Korsavad, säger Ingela Ekdahl Johansson.
Vilken har varit årets höjdpunkt?
– Året som gått har varit ett speciellt år, då flera matcher och cuper blivit inställda. F13 ville att vi, trots detta, skulle avsluta året med något roligt. Detta önskemål resulterade i Tomtecupen som spelades vid sista träningstillfället den 16 december. Flickorna önskade att få spela en minicup i 3-mannalag, vilket de gjorde på konstgräsplanen i dofter av varm choklad, pepparkakor och skumtomtar. Det blev en lyckad cup, som vi kommer att fortsätta med även nästa år, då vi hoppas att virustider är över och fler lag i föreningen kan vara med, avslutar Ingela Ekdahl Johansson.
Ella har sin mamma som tränare
En av de där tre som dök upp på den allra första träningen var Ingelas dotter Ella Johansson. Hon har odlat sitt fotbollsintresse under flera år då hon, i ur och skur, hängt med sin storebror Pelle Johansson på både träningar och matcher. Den kommande säsongen vaktar Pelle Johansson målet i Rörums SK.
Varför tycker du att det är så roligt med fotboll?
– Det bästa med fotbollen är allt roligt vi gör och får uppleva tillsammans. Att vi hela tiden lär oss något nytt och blir bättre fotbollsspelare, säger Ella som gärna har rollen som yttermittfältare.
Har du någon fotbollsidol?
– Två av mina fotbollsidoler är Nilla Fischer och Kosovare Asllani, som jag tycker är duktiga fotbollsspelare och som kämpar och ger allt på fotbollsplanen.
För vissa kan det vara en utmaning att ha en förälder som tränare. Men Ella ser bara positivt på mor-dotter-relationen.
– Det bästa med att ha mamma som tränare är att vi delar ett intresse och har många gemensamma och roliga minnen från allt vi gör med laget. Det svåra är att vi ofta tar med oss ”fotbollspratet” hem, men det kan ju också vara bra, säger Ella Johansson.
Ditt roligaste fotbollsminne?
– Mitt roligaste fotbollsminne är min första cup. Jag har varit med min storebror på cuper många gånger och det var en härlig känsla att få vara på planen istället för bredvid, avslutar Ella Johansson som hoppas på många nya cupäventyr nästa år.
